Till Stålmannen...

Tänk, 4-år sedan jag första gången fick se dej... Tänk, 4-år sedan som jag kände den största känslan man kan känna, kärlek... Tänk, att nu efter 4-år har vi vandrat genom eld och vatten, men alltid klarat oss...

Jag funderar ofta på de andra mammorna jag träffade när du föddes...Ni var 3 barn som föddes med samma sjukdom...hur har det gått för dem? Mår dom bra? Synd att jag inte har namnet på mammorna, skulle så gärna villa veta hur de har de!?

Jag minns den dagen ennu som om det skulle ha varit igår, jag minns hur nervös jag var, jag minns hur livrädd jag var...jag kände mej ensam, ensammaste i världen med mina tankar, tankar jag inte ville berätta för någon, planerna jag hade för att föda ett hjärtsjukt barn, planerna om hur jag skall fixa det, planen om hur jag skall klara mej??!!

Men tänk, tänk Stålmannen, tänk hur bra vi har de här i vårt bo...och visst håller du me, mamma klarade det jätte bra :)

Hoppas att du en dag kan förlåta mej för sjukdomen jag givit dej, hoppas du förstår och inte anklagar mej för det som har hänt. Jag hoppas att vi alltid kan vara tillsammans, i vått och tort... Jag har svårt att acceptera det som jag har orsakat dej, men jag tror att vi blev valda för att just vi fixar dehär, eller hur...?

Imorgon skall vi fira din 4-års dag, de väntar du på! Du, Stålmannen, min pussgurka, ha en kul födelsedag, mamma Älskar Dej <3

*Mamma*

Publicerad 19.04.2013 kl. 11:08

Vad fina minnen...

Jag har int varit in på denna sida på jätte länge, jag gick igenom mina inlägg och kunde inte riktigt förstå att de e jag som har skrivit dem...

Imorgon fyller Stålmannen redan 4-år...och allt har varit jätte bra med honom, förståss har vi varit flunssiga osv, men de e juh normalt.

Nuförtiden studerar jag, jag skall bli närvårdare...jag känner att detta yrke kommer att ge mej det jag har varit utan länge, känna att jag kan hjälpa andra i nöd... Nåja hörni, jag vet int vad jag skall skriva om just nu, men tror att jag skulle borda skriva mera hit...vi får se :)

Ha de bra, och ha en skön helg!

*Jenni*

Publicerad 19.04.2013 kl. 09:43

Ett brev till dej StålMannen!

Hej min son!

Idag är de din födelsedag, idag fyller du 3år... Tänk, för 3 år sedan, exact denna tid satt jag o pappa på Kvinnokliniken o väntade på att slippa in på avdelningen. De var meningen att du skulle födas kl.8 men dom fick ett akut fall så vi hamna vänta. Jag minns att jag såg på klockan varje minut o de kändes som ett år...

Minns när vi slapp in till avdelningen, när dom klädde vita kläder på pappa, han såg rolig ut, ja minns att jag skrattade hysteriskt. Vi hade två sköterskor som tog hand om oss, dom förberädde mej inför kejsarsnittet... Vips så var tiden inne, nu sku de köras med full fart emot operationssalen. Dom satte åt mej en ryggmärgsbedövning, minns att ja frös så otroligt, din pappa satt där brevid mej hela tiden, han höll mej i handen o försökte lugna ner min nervositet, något piller fick ja för att ja int skulle stressa upp mej för mycke... "nyt aloitetaan" sa någon.

De tog int länge, några minuter kanske, obehagligt när ja var bedövad från magen ner, o jag började känna hur min kropp började rugga av o ann, o hårdare... Dom hade fullt upp med att få ut dej! Mitt i allt säger någon "Onnea, teille syntyi poikavauva", ja sa åt pappa "de blev en pojke" (någon läkare sa åt oss att du skulle vara en flicka). Jag såg int dej, utan ja såg på sidan om mej att de var full fart på shacke där (2 kardiologer, 2 anestesi, 4 sjukskötare, 1 kirurg). Dom sprang av o ann o jag såg att du låg där på ett bord med en stark lamppa som lös.

Du skrek hela tiden, riktigt höggt o klart. Jag kommer ihåg att jag log o tänkte "jaha, ska de bli en riktig skrik hals dedär". Skriket kom närmare och plötsligt var du framför mej i famnen på en skötare. Du hade en söt mössa på, o en massa filtar som du va in virad i...Du skrek så att du var riktigt röd i ansiktet, jag sa Hej åt dej, o då tystnade du... Skötaren sa: "han känner igen sin mammas röst"... Då, just då i den sekunden kände ja en sån otrolig kärlek ja aldrig har känt förr... Jag såg dej någon sekund o sen for du iväg med hela jänget, pappa  kom o gav mej en puss o stack iväg me dej...

Sen efter de började vår fight, men de var en änkel match för dej! Du o ditt hjärta hade väll slagit vad om något, för ni fixade de!!! Ni fixade de så otroligt bra. Tidigare när ja väntade dej sa någon läkare att vi blir minst 2 veckor på sjukhus...men efter 7 dagar kom du hem med oss! Oj oj, den tiden vet du, jag var så rädd då, jag var rädd för att jag skulle mista dej, jag var rädd för att du inte sku orka kämppa, men tänk hördu hur fel ja kunde ha! Du mår juh hur bra som hälst, o du e som vem som hälst, fast du har ett annorlunda hjärta!

Minns hur alla sjukskötare bråkade om vem som sku få ta hand om dej, när du var som en normal baby, mot alla andra alvarligt sjuka barn...! Alla gav dej massoor av komplimanger för du var så duktig på allt! Jag o pappa var otroligt stolta över dej, stolta över att ha en så underbar son!

Tiden har gått...o nu fyller du 3år... Va sku ja ha jort utan dej? Vad sku mitt liv ha varit utan dej? Vet du StålMannen, ja o pappa Älskar dej såååå otroligt mycke!!! O hej, du vet, vi fixar vad som hälst, eller hur!!!

Ha en bra födelsedag min Esking ;)

*Mamma*

Publicerad 20.04.2012 kl. 07:38

De där om Graviditet...

Här sitter man, och funderar på vad man skall göra?! Är sjuk, flunssa x3000, matt i hela kroppen o allmänt irriterad o slut... Funderar på vad man skall göra, för att bli frisk...Vill juh tillbaka på jobb NU!!! Nu har jag vilat heeela helgen, och nu skulle jag borda vila ennu mera!!! Orkar int se på nån jävla film, orkar int ligga i säng, men jag orkar int göra så mycket annat heller... En sak måste göras, måste orka klä på mej och kasta igång Volvon för att åka iväg till stadens apotek...ockxå via butiken, kylskåpet är tomt och jag behöver nått gått att äta!

Har tänkt på dehär om graviditet, vi kvinnor, hur vi ändrar före och efter...hur man kan bli när man e gravid...

DEL 1: Första tiden e byggt av glädje och massa planeras om namn, barnvagn, kläder, kön, barnrum, och framförallt hurdan mamma man tänker/önskar sej bli! Man går och väntar att magen skall börja växa, man står och putar vid spegeln och man tycker att magen kanske putar en gnutta (fast man står själv och putar ut magen)! Man har redan satt på sej mamma kläder, för man tycker att de "trycker" så mycket (fast de bara är i ens psyke de trycker)! Man pratar int om något annat än barnet med sina vänner! Man äter en massa godsaker, bara för att de nu är "lagligt"! Man har sjuka bröst, man kan knappt sätta på sej en jumper, för de tar så ont, men tillika e man glad över att brösten växte en gnutta...

DEL 2: Magen börjar synnas nu, och man börjar tycka att "dehär är lätt", man fräser och spottar på sina när (oftast mannen) och när någon frågar av dej om du har humörsvängningar så håller du inte med, för de har du int (!). Du spyr kanske lite ennu och luktar ganska skit, för just nu behöver man inte se bra ut för någon och man behöver ej bada, för nu "e jag gravid"! Man rapar och fiser som aldrig förr, för de får man när man e gravid, hälsst så de låter mycket! Annors så känns de väll helt ok. Alla i din omgivning vet nu att du är gravid!

DEL 3: Slutskede. Nu är du stor som ett hus, du känner att du håller på att spricka! Nu är du förbannad över att vara gravid, nu vill du bara att dehär skall vara över... Du sitter tyst och låvar dej själv att du ALDRIG mera skall vara gravid! Nu kan du inte hålla urinet inne mera, du nyser...ja, då kommer de en stritta urin tillika, nu fiser du utan att du märker de, och du luktar int så speciellt gått! Du har gått upp en massa, och du tycker att du är den fulaste människan på jorden! Du har antagligen hemorojder nu, som är lika stor som en blomkål! Du försöker årdna i barnrummet, handla allt som behövs, du köper barnvagn och börjar ha allt färdigt för barnet!

DEL 4: Födsel. För vissa säger de *plopp* så e barnet ute, för andra tar de tillome flera dygn före den kommer, för andra (som för mej) blir de kejsarsnitt! Men för oss alla, oavsett hur vi föder våra barn så är de nått så onaturligt vackert och härligt! De är de vakraste slemklimpp man någonsin har sätt! MAn gråter av glädje, men sen kommer man till de där stadiet som du skall kalla dej själv till mamma, nu är jag en mamma, MAMMA!!!! Alla kommer och hälssa på och man är så lycklig!!!

Efter en tid, när man har varit hemma med barnet och allt går så bra så...så börjar man fundera på sej själv, sitt utseende och allt de andra, kanske man har ennu den där hemorojden i baken, eller man håller int tät mera, man skrattar till och vips så har man en urin stritta i byxan...Kvinnans bröst ser ut som några tax öron...magen hänger, man luktar illa fortfarande (för man hinner ej duscha) och kläderna man använde före graviditeten väntar i skåpet på att få komma ut men oftast får dom aldrig mera se dagsljus...!

Och, så går jag omkring och är baby sjuk?!?!?!????

Men, de gör inget, fast jag skulle se ut som en flodhäst och hamna använda tenalady för rästen av mitt liv så är de värt all besvär som graviditeten före med sej!!! Att älska sitt barn e nått sååå ovärkligt bra!!!!

 

*Jenni*

Publicerad 06.02.2012 kl. 10:20

Stålmannen tröstar sin mamma...

Idag var de den dagen, hjärt-kåll-dagen, som utfördes i storstaden...

Utan en sömn glimt i ögat stack vi tidigare än tuppen iväg mot storstan och kom underligt nog i tid till sjukhuset... Där hade vi god tid på oss att äta morgonmål och diskutera vad som skall ske...Väl inne på avdelningen (sydän-asema) satt vi en god stund och väntade på att nått skulle ske...

Efter en lång väntan kom en skötare och ropade på oss, inne på rummet tog hon vikten på Stålmannen och konstaterade de som jag var rädd för, vi måste ge lugnande åt Stålmannen för att han skall kunna undersökas! Vi fick bara hålla me, för man vet juh att en 2,5åring int kan sitta en stund stilla, pluss att Stålmannen e livrädd där...

Hastigt kom hon med sprutan, med nån genomskinlig vätska och satt de i Stålmannens mun, nu tar de några minuter så börjar medicinen värka, sa skötaren... Hon stack ut från rummet och lämna oss ifred...sakta men säkert såg man att Stålmannen blev yr, ögona började hänga, huvudet började svajja, och talet blev bara sludrigare... Jag såg på honom, där han satt i sin pappas trygga famn, och jag kände hur gråten ville komma, jag försökte sväla men de gick int...jag bröt ihop och började gråta, smäkte Stålmannens ben tillika som jag grät...

När jag hade gråtit en stund, ser Stålmannen på mej med den mäst berusade minen, halft skrattande och sludrande säger han: "Mamma, ingen fara"... Till de kunde jag inte göra nått annat än skratta (och halft gråta)... Jag tänkte, att jag har en så klok son...här sitter jag och bölar, men ungen tar ingen stress eller panik, så jag fick låv att skärppa mej!!!!!

Kontrollerna gick bra, hjärtat mår bra och pace-makern funkar som aldrig förr!!! Om ett halvt år står vi där igen, nya kontroller och en mamma som gråter!?

<3 Stålmannen <3

 

*Jenni*

Publicerad 16.12.2011 kl. 16:32

...minnen som gör ont...

Jag har legat i sängen halva natten och gått igenom minnen, minnen som jag aldrig kommer att glömma, minnen som gör ont att minnas, minnen som gör mej svag...

"...vi sitter brevid dej vid din säng och försöker underhålla dej med barnfilmer och olika leksaker, du tycker int om dem, jag tror att du vet vad som skall hända...in kommer en sköterska som ger dej en medicin som skall lugna ner dej inför operationen, sakta men säkert börjar medicinen värka, jag försöker prata lungt med dej och jag ser att din blick mer och mer blir fumlig, du försöker stå i sängen men faller gång på gång...jag får int tag i din blick längre, dina ögon är int dina mera...

De knackar på dörren, och in kommer två sjukhus clowner, som vill busa med dej, dom frågar om dom får komma in och jag gråter och säger att de får dom... Dom försöker underhålla dej, men då är du redan så drogad att du int vet vad som händer... Dina ögon svävar av och ann...

In kommer två sköterskor och säger att nu är de dags, dom tar din säng och börjar köra iväg dej, vi går efter... Vid hissen skall vi säga hejdå, ett hejdå som känns som ett farväl..., jag ser till att du har din nalle med dej, din trygga nalle... Dom kör in dej i hissen och våra blickar möts ennu en gång...hoppas att de int var sista gången.... Hiss dörren går fast, och allt känns tomt...farväl???????"

*Jenni*

Publicerad 14.12.2011 kl. 09:12

Hjärtat

...sonen skall på hjärt-undersökning på fredagen, och jag är sååå nervös för de redan... Jag tänker alltid på de värsta, och kan int lugna ner mej före de e över... Önskar att fredagen skulle vara över, att vi skulle sitta här hemma och skratta tillsammans över dagen som gick.... Tankarna om de som var har hoppat upp i mina tankar idag...då dom stack iväg med honom, då dom gav honom lugnande, och de var som att krama ett dött barn... Fy, va jag kan vara svag för den pojken, svag av kärleken!!! Hoppas du vet, att jag finns alltid här för dej! *Jenni*
Publicerad 13.12.2011 kl. 19:26

30-åringen!

Morgonen började med att lill killen och hans pappa väckte mej... De var ett jäääädrans ljud av den lilla: " glattis mamma, de e din frödelsedaaaaa", skrek den lilla typ 100 ggr... Klockan var halv 7... Jag skulle börja jobba kl. 11, och jag var smått irriterad på att dom väckte mej då redan... De var ett jädrans jomas om att jag skulle öppna paketet och framför allt stiga upp... Jag öppnade paketet och i paketet låg en Ipad2 (som jag skriver ifrån nu), jag blev så jädarans glad...frågade mannen varför jag måddes stiga upp nu redan...men han konstatera bara att man vet inte vad morgonen för med sej... Han koplade Ipadden åt mej så jag kunde använda den och så stack dom, ena till dagis och den andra på jobb...! Jag satt och lekte med min Ipad tillika som jag såg på nyheterna på tv, till min telefon ringer, någon 09 nummer var de... Klockan var lite före 8... Jag funderade om de var min ögonläkare som ringde? Men varför ringer hon nu? De var då absolut inte ögonläkaren, utan de radio X3M som ringde....och de tog en stund före jag fatta att de var dom, när jag insåg de så utbrast jag två svordomar, förståss i direkt sändning... Han frågade hur de känns att bli 30 och annat... Jag minns int riktigt allt, för jag blev så till mej... Till sist sa han att Min Vän ville spela en sång för mej, att jag skulle sätta på radion och när samtalet slutade satt jag på radion och fick höra den vackraste sången ever...för att du finns!!! Jag började gråta helt hysteriskt, av glädje, tänk att hon jorde de där för mej...tönk att min bästa vän jorde de där bara för mej <3!!! Jag kramade om Håkan som satt brevid, grät och sjöng med, fan va vackert de var! Nåh, jag for till jobbet och när vi hade kaffe paus, vi satt ute på last bryggan, så kom en ambulans med blinkarna på till jobbet (min bästa vän kör ambulans) jag knykte mej inte för jag såg att de var hennes ambulans... Hon steg ut av bilen och gav mej blommor och ett presentkort till Ekenäs Bästa Frissa, och ett maffigt sådat!!! Jag blev hysteriskt glad... Nåh, dagen gick framåt och mittiallt står den en blombud man, vid kassorna på jobbet, och räkte mej en otroligt vacker blombukett...den var av mina sötnosar!!! Nåh, dagen gick och jag slutade för dagen, jag kom hem och i hallen hade jag ett paket igen, de var av mina föräldrar och syskon med familj, en otroligt hög check var de!!! Blev glad som en mört!!!! Jag tänkte att nu e nog denna dag slut...men ack så fel jag hade, mittiallt kom min söta vän IGEN, sade att jag skulle sätta kläderna på, att vi var påväg någonstans...jag blev paff, men satt kläderna på och iväg for vi, till stans favvo restaurang, där bjöd hon mej på mat och dryck...fan vilken lyckad kväll/dag de var!!!! Fan vilken god vän jag har!!!! Tack tack tack, du gjorde min 30års dag till en oförglömlig dag!!!! Tack, och tack till min lilla och stora familj!!! *Jenni*
Publicerad 03.12.2011 kl. 09:34

Om att vara en mamma

...de finns många olika mammor, de finns:

Hon som gör allt för barnet vare sej ungen sover eller är vaken, oroar sej för de minsta såret och för den minsta snor droppen, mamman som gör hemmet så trygt för barnet att mamman själv kan int röra sej där. Hon ringer till första hjälpen av minsta lilla nysning, lagar bästa ekologiska maten, och matar ALDRIG godis eller annat skräp i barnet osv...Springer på alla evenemang för barnet fast den ej förstår vad som är på gångs...denhär mamman vill vara den bästa mamman, och strävar efter de varje dag mer eller mindre....Om mamman misslyckas är hon besviken, och tror sej vara en dålig mamma...

Denna mamma jobbar hårt med sitt förflutna, vill inte att hennes barn skall få likadan barndom som hon hade eller måste bevisa åt alla andra att hon är perfekt!

Barnet har i stortsätt från första början luggit trygt i mammas famn, dag som natt, och/eller fast i hennes bröst...Hon har babyn med sej i sängen för att lyssna ifall barnet skulle sluta andas.... Hon städar och desifiserar allt omkring barnet så att ens en liten bobba kan ej skada hennes barn...

Hon har lämnat sin man åt sidan, hans jobb är färdigt här...dom har inte en endaste en stund tillsammans, för barnet tar mammans all energi... Hon låter ingen annan röra, trösta, sköta hennes barn, för ingen annan kan göra de som hon. Hon är orolig när hon "hamnar" att lämna barnet en stund, ringer oavbrutet och stressar sej av situationen....

Denna mamma är perfekt, men kanske en aning för perfekt...eller?

 

En av dom andra mammorna som finns e jag:

När min son föddes kände jag en viss oro förståss, han var juh hjärtsjuk, men så fort den situationen var under kontroll, och vi kom hem börja vardagen...

Jag vaggade honom såklart men jag hade honom oxå ensam på golvet med sina saker, han fick grejja för sej själv...grät han så sprang jag int till honom direkt, utan jag väntade en stund och sen tog jag upp honom. Från första natten sov han i egen säng, i eget rum. Jag städade när de passade mej, jag putsade int alla hans saker efter varje gång och int putsa jag honom heller hela tiden. Jag lagade sällan egen mat åt honom, utan han åt samma som vi...

När han lärde sej att gå, satt jag int som en hök och iaktog hans varje steg, utan han fick lära sej själv att man skall vara försiktig... Jag gav honom godis före han fylde ett år, han fick oxå godsaker (bulla osv) före han fylde ett...

Vi har alltid sov tider på kvällen...och efter att sonen har lagt sej så har jag och mannen tid för varann, vi kan ha vår egen tid, och de har vi haft från första början...för mej och för mannen så är detta jätte viktigt...

I dagens läge (han är 2,5år) så är han en självständig kille som står med båda fötterna på marken, han vet våra regler, han vet sina egna regler! Han är stark kille som vet redan nu vad som är rätt och fel... Han har inte varit mycket sjuk! Jag är en stolt mamma fast de finns dom som tycker att jag borde vara mera "hönsmamma" pga hans hjärtfel!!! Why??? Varför skulle jag måsta vara de???

Så, vad är dendär perfekta mamman...???

Jag tycker själv att jag kan int vara någon som jag int e, jag är denhär mamman och de trivs vi med, jag ger kärlek, men jag har regler... Människan måste ha regler, annors lär du dej inget...eller? Och varför sluta ha ett eget liv??????

 

*Källa- Jag själv...de e bara min egen åsikt...

*Jenni*

 

Publicerad 06.11.2011 kl. 14:22

Ou mai gaad...

Efter jobbet skulle jag ta mej i kragen och söka mej till Apoteket som jag IGEN har glömt bort, så duktig var jag och fick reven släpad tillome in i apoteket... Nåh, jag sökte fram varan jag ville ha, och ställde mej i kö för att slippa till flickan i kassan! Nåh... ovanför kassan finns de en stor tv som dom har en massa reklam som snurrar, ni vet, de där alla nyheterna som har kommit, allt från Rela droppar till Kyypakkaus... Nåh...

Jag står där och stirrar på tv,n och följer med... Mitt i allt så kommer de fram en text i rutan och där står de "Tekopenis näytetää lapsille koulussa (Fejk-penis visas åt barn i skolan)" Jag hoppar till och funderar på de jag läste, läser de igen och igen, o jo, de står så...!!! Jag vänder mej om, för att kålla om nån ser va jag ser...Då ser jag en man, i typ 80års åldern som oxå helt tydligt hade läst samma text.

Så säger den söta gubben på värsta Bromarf dialekt: " på min tid fick man it si på pittar i skolan, då hamna man vis den åt lärarn, o hon fick föklar åt en va de va som man sku göra me kvinnofolke..."

Jag står brevid och känner att många stirrar på Gubben o mej, jag känner hur röd jag blir... Jag bara nickar och ler snällt åt Gubben och vänder ryggen till för att snart (!) slippa till kassa flickan...Men va de bra där, nå nej....

Den söta gubben tar mej (!) på axeln och frågar snällt: "Visa dom pittar för dej i skolan...????" Jag viste inte va fan jag skulle svara så jag nicka igen bara, och vände ryggen emot honom och hoppades att den där JÄVLA kassa KÄRRINGEN sku sätta fart på!!!! Jag var rödare än en brandbil i feijset.... Sen hör jag att han börjar fråga nån annan dam bakom, om någon hemorojd salva...Fråga int av mej nått jävla gubbe tänkte jag!!!! Jag stod ordagrant och tramppa för att slippa till kassan...Äntligen slapp jag till flickan i kassan,jag betalade mitt, och sprang därifrån...

Varför dom hade visat detta i deras tv, var att emellan reklamen så hade dom SVT's nyhets sida på... Suck... De så jag sen när jag väntade på kärringen i kassan!

 

*Jenni*

Publicerad 25.10.2011 kl. 16:04
Välkommilainen ;)

Senaste kommentarer

06.02, 21:28De där om Graviditet... av Hanna
16.12, 16:37Stålmannen tröstar sin mamma... av angelinadavini.ratata.fi
14.12, 21:31Hjärtat av eldsjälen
14.12, 00:05Hjärtat av Hanna
13.12, 19:35Hjärtat av Tessi